Pragbrev IV

Härifrån den Tjeckiska Republiken har jag på lagom avstånd följt Cecilia Stegö-Chilos och Maria Borelius hastiga uppgång och fall. Denna historia har stärkt min uppfattning av Sverige som en neurotisk sammanslutning människor.

Som Paris-tjecken Patrik Ourednik skrev i sin lilla historiebok Europeana var människorna förr neurotiska men nu depressiva. Men det depressiva tillståndet är uppenbart förbehållet individerna, medan det på den aggregerade nivån i stället är neurosen som härskar. Den minsta lilla nysning och kollektivet Sverige får frossbrytningar.

Skyldigast till att vi hamnat här i detta ömkliga tillstånd är som alltid vänstern och medierna. Men skyldig är även högern, som inte tillräckligt begripit att rollen för en modern höger är att förestå Cool Sweden – det Sverige som sover gott om nätterna även när det så ligger en pyramid ärtor under madrassen.

I veckan som var lämnade jag för första gången Prag för en avstickare till Republikens tredje stad Olomouc i Mähren. (Olmütz för dem med mer tyskt språköra.) I stadens centrum fanns två kvällsöppna restauranger. Desto bättre ställt var det med morgonöppna kaféer, men det var ingen som tänkt tanken att servera frukost utan där fanns bara kakor och tårtor att förtäras. Slutligen hittades så en slags kantin i charmig 70-talsstil där i vidsträcka diskar såldes all slags mat inklusive en uppsjö färdiga smörgåsar. I Tjeckien behöver man då aldrig svälta!

I klassen tycks jag vara en av få att uppskatta den gamle konstitutionsdomstolsdomaren Vojtech Cepls lektioner. Gammal gubbe som hör taskigt, hör jag från mina medstudenter. Men de ser helt enkelt inte tjusningen i att ha ett högerspöke som lärare – som dessutom inte drar sig för att banka i studenterna sina privata åsikter. Så tycker han exempelvis inte om folkstyre. Allmänna val ingår inte i Cepls definition av en demokratisk stat, och Fareed Zakarias namn kom självklart upp på svarta tavlan. Andra som hamnat där är Ralf Dahrendorf, Jon Elster, Samuel Huntington och inte minst Friedrich Hayek. Cepl är för övrigt den som översatt Hayek till tjeckiska.

Och medan han ogillar att folket ska ha en röst är han förstås en desto varmare förespråkare av maktdelning. Hans uppräkning av tänkare inom det gebitet – Locke, Montesquieu, George Mason, Madison – avslutade han så också med sig själv, Cepl!