Angiverisamhället

Dags för lite VLT-krönika igen. Publicerat för västeråsarna den 18 juli.

Lämna oss i fred

Man kunde tro att angiverisamhället gick i graven med Berlinmuren. Men inte alls. Det har återuppstått mitt ibland oss. Det har nästan blivit folksport att anmäla sina medmänniskor på grund av oförrätter eller farhågor av diverse slag.

I Lerum tycker dock kommunledningen att det inte anmäls tillräckligt. Så på kommunens hemsida kan man nu med några enkla klick, anonymt om man så vill, anmäla om langning, klotter, missbruk, oro för barn, antidemokratiska yttringar med mera.

Det är väl svårt att tycka det är fel att sociala missförhållanden uppdagas och försöker åtgärdas, och att brott utreds och brottslingar bestraffas, men ibland undrar jag om inte statens och kommunernas anspråk på att gripa in i våra ofullkomliga liv har gått för långt. När sedan också vänner och grannar uppmanas att bistå överheten i detta fulländas kontrollsamhället.

Att bli anmäld och utredd – oavsett om man tros ha gjort något olagligt eller bara förstör sitt eget liv – är obehagligt. Svara på frågor, bekymrade myndighetsminer, personutredning som vänder in och ut på ens liv, förstå att man inte – eller kanske inte, eller till slut ändå – duger. Utvärderad och betygsatt. Ett adjö till integriteten.
Men den allmänna kören bryr sig inte om integriteten utan ropar på mera anmälan, utredning, omhändertagande och fällande domar.

På våra skolor råder policyn att polisanmäla alla brott som eleverna begår. På universiteten uppmanas studenterna att alltid anmäla om de känner sig kränkta. Det gäller nolltolerans mot allt obehag. Ingenting tycks för oviktigt för att inte upphöjas till där lagparagrafer och statens väktare och vårdare tar vid. In och ut genom utredningskvarnen ska problemen, klockan 8 till 17. Den norske kriminologen Nils Christie kallar det för "konfliktstölden". Den moderna hyperambitiösa staten har bestulit medborgarna på deras konflikter.

Man får lust att säga som när man var liten: låt mej va. Men det är inte bara mig utan alla medborgarna som staten borde lämna i fred. Låt oss själva ta hand om våra problem mer. Ring inte på polisen när Olle ger Pelle spö på skolgården. Bättre med en upptuktelse inne hos rektor. Och vänta med att dra igång en utredning om du skulle bli sextrakasserad av en medstudent. Ge honom hellre en örfil. Slå numret till polisen, socialen eller vart man nu ska vända sig först när inget annat hjälper.

Och visst, det var idiotiskt av Zidane att bli utvisad i VM-finalen. Men en skalle i bröstet efter ett par grova förolämpningar är väl inte mer än rätt?

Alex Ljungvall