Duger i rutan?

Göran Rosenberg

Och här kommer mera VLT-krönika. Publicerat den 21 juli.

Äntligen inte så ängsligt

I Expressen och Dagens Nyheter har det sista veckan varit ett par anmärkningar mot att Göran Rosenberg och Jan Guillou ska hålla i TV4:s partiledarutfrågningar inför valet. Roland Poirier Martinsson, som skulle kunna betecknas kristen höger, tycker att Rosenberg och Guillou är alldeles för vänster och vill se en av dem utbytt mot nyliberalen Johan Norberg.

Även DN:s ledarskribent Dilsa Demirbag-Sten anar en vänsterkonspiration i mossen: Rosenberg och Guillou är kritiska mot Israel, kapitalismen och USA, och står till vänster i sin syn på välfärdssamhället. Och folkpartiet har anledning att känna sig oroligt inför utfrågningen eftersom Guillous åsikt om partiets invandringspolitik inte är någon hemlighet.

Och som om det inte räckte kritiserar folkpartisten och feministen Birgitta Ohlsson TV4 för att man valt två stycken karlar för uppgiften. Det ska förstås vara en man och en kvinna som ställer frågor till partiledaren. Och så det glömde generationsperspektivet: det måste vara en ung och en gammal som frågar ut.

Man får lust att säga som Carl Lidbom i KU: trams!

Sverige är drabbat av balansnoja. Kvinnor-män, höger-vänster, gammal-ung, svensk-invandrare. Om den ena så också den andre.

Oftast beror säkert nojan på att de ansvariga själva tycker det är jätteviktigt med balansen. Det är det ju många som gör. Men inte sällan handlar det nog mera om en ängslan för att få kritik för bristande balans.

Ängslighet är dagens epidemi bland makthavarna. Ängslighet inför att stöta bort och inte vara alla till lags.

Ängslighet slutar ofta i slätstrukenhet. SVT-beslutet att satsa på ungdomsprogram och skära ned på dokumentärer och nyheter är ett exempel. Alla ska med, ängslas tv-cheferna, och så sviker de public service-uppdraget.

Förutsägbart blir det också lätt. Aktörerna – liberalen och socialisten, ungdomen och gamlingen, eller vilka det nu är - gör sina givna roller och inte mycket mer.

Men den här gången har TV4 inte varit ängsligt. Två manliga gamla 68:or uppfyller balanskraven dåligt.

Fyran verkar i stället ha funderat på vad som kan blir bra tv, och Rosenberg och Guillou är ju beprövade kort. Med dem kan det nog bli spänstiga utfrågningar, förutsatt förstås att Guillou kan hålla sin självupptagenhet i styr och Rosenberg inte fastnar i att bara vara klok hela tiden.

Det är skönt med någon som vågar vara lite motvalls för en gångs skull. Men rikigt så motvalls som Poirier Martinsson och Demirbag-Sten vill påskina är faktiskt inte TV4. Att påstå att Göran Rosenberg skulle vara vänster säger mest något om betraktarnas extrema perspektiv. Läser man Rosenberg seriöst så träder han fram som en reflekterande allmänliberal som månar om det civila samhället och önskar ett fördjupat samarbete i Europa. Med Jan Stenbecks pengar startade Rosenberg på 1990-talet tidskriften Moderna Tider som blev ett husorgan för den intellektuella borgerligheten. När jag härom året diskuterade Rosenbergs partipolitiska hemvist med ordföranden för ett av de borgerliga ungdomsförbunden tyckte han att Rosenberg passade bäst i kristdemokraterna.

Visst har Rosenberg kritiserat vinstintressena inom vården och omsorgen. Onekligen en typisk vänsteråsikt. Men Rosenberg gör det utifrån ett perspektiv som är mera höger än vänster! (Jodå, det går – se själva i den läsvärda Plikten, profiten och konsten att vara människa.)

Jag tror att Jan Guillou och Göran Rosenberg blir ett bra par i tv-rutan. Guillou kan pressa Persson och Ohly från vänster, medan Rosenberg hittar svaga punkter hos de borgerliga partiledarna.

Och om det nu inte skulle bli så lyckat är i vilket fall TV4 värt en eloge för att man inte varit så ängsliga.

Alex Ljungvall