Pragbrev I

Här kommer ett par självupptagna rader men även några mer allmänna betraktelser från Tjeckiska republiken där jag numera befinner mig för studier i tjeckisk rätt vid Karlsuniversitetet.

Bor i stadsdelen Zizkov (Prag III), som dras med tvivelaktigt rykte (i alla fall att döma av reaktionerna när jag berättar var jag bor). Jag tror jag dessutom huserar i den lite värre delen av Zizkov – här runt Jeseniova 119 är det i vart fall rätt tråkiga kvarter jämfört med främre Zizkov där småbutikerna står uppradade riktigt pittoreskt.

Läget är i alla fall inte alldeles uselt. Till centrum tar jag mig med trammen – 3-4 minuters promenad till hållplatsen och en kvarts åktid in till Vaclavplatsen. Traskar man tar det 35 minuter till Kruttornet.

Romerna, som det beräknas finnas 200 000 av här i Republiken, är mörkare i hyn än i Sverige. Här ses deras existens mer uttalat som ett problem jämfört med hemma, där de ju i viss mån omfattas av mångkulturromantiken med kulturevenemang och dylikt där de spännande och exotiska aspekterna lyfts fram (dans, dragspel och färggranna kläder). Här är de också mer synligt marginaliserade, jag såg exempelvis häromdagen en kvinna som åkandes på trammen med make och son lyckligt plockade upp en cigarettfimp från golvet. Det bor rätt mycket romer runt Jeseniova, men mycket arbetarklass också. Som jag sa till en svensk kursare häromdagen: Efter Lidingö, Södermalm och Uppsala väster om ån är det hög tid att slå sig ner i slummen!

Fettchocken har ännu inte nått Republiken. Tvärtom är människorna förvånansvärt smala, jag är inte den enda som ser aningen undernärd ut (den ambitiösa träningen inför Lidingöloppet satte sina spår på mig). Å andra sidan badar ju numera Republikens innevånare i läsk och snabbmatsställen, så snart måste övervikten bli ett problem även här.

I Sverige skjutsar curlingföräldrar sina barn till träningar och andra aktiviteter. I skarp kontrast till det såg jag i förra veckan en liten grabb på 9-10 år som med sin dubbelt så stora hockeytrunk över axeln sprang tappert flera hundra meter för att hinna på trammen (han hann).

Har så här långt inte gjort några större upptäckter i Prag än Globe Café på Pstrossova 6, som är ett amerikanskt påfund där de hyperartiga tjeckiska servitriserna talar engelska som vore det modersmålet. Globe är dyrt men håller man sig till en kopp svart för 35 tjeckiska (cirka 12 kronor) så får man inte bara en påtår utan också internationella tidningar att läsa (Guardian, IHT, Telegraph).

Ännu har inte undervisningen satt igång, något som känns aningen frustrerande. Dock har vi blivit välkomnade några dagar i rad denna vecka, i onsdags av bland annat en äldre herre med en imponerande kroppshydda, propra kläder som satt rätt illa, kul humor samt en knagglig engelska. Han inledde med att klargöra att Tjeckien låg i Europa och inte i USA. Vidare att han inte hatar USA, men att Tjeckien ligger i Europa. Sedan att det finns nationalister i Tjeckien som inte förstår att Tjeckien ligger i Europa. Han fortsatte med att förklara att det var viktigt att koncentrera sig på studierna, men att vi självfallet också skulle festa. Han beklagade dock att han inte kunde ge några matnyttiga tips om discon och dylikt eftersom alltför mycket vatten hade runnit under Prags broar sedan han själv var student strax efter kriget. Han påminde också om att det finns ficktjuvar på stan, och även om vi bara var fattiga studenter uppmanade han oss flera gånger om att ”be dangerous”, varpå vicedekanen som satt intill gång återkommande sufflerade med ”careful”. Gubben blev genast vår stora favorit.

På måndag kör det i alla fall igång. Olikt Sverige tycks kurserna löpa parallellt med en föreläsning i veckan under hela terminen. Det blir således många bollar i luften samtidigt.