Fridolin ute i vida världen

Gustav Fridolin har gett ut en bok på Ordfront förlag. Den 21 augusti recenserade jag den på kultursidan i VLT. En annan recension, mycket elakare än min, har publicerats i Expressen.

En ung politikers berättelse

2002 valdes en 19-årig Gustav Fridolin in i riksdagen. Sedan dess har han etablerat sig som en av miljöpartiets tyngsta och mest välkända politiker. Tack vare regeringssamarbetet har han även haft möjligheter att göra konkreta avtryck i svensk politik.

Fetast har rubrikerna varit när han greps vid en protestaktion mot murbygget på Västbanken på nyårsaftonen 2003 och fick tillbringa en natt i israeliskt fängelse. Som största politiska seger bör räknas den tillfälliga asyllag som efter idogt opinionsarbete pressades fram i budgetförhandlingarna förra hösten. Genom framträdande och kompetenta insatser i KU:s tsunamiförhör i våras tillvann han sig respekt också inom en bredare allmänhet.

Fridolin är utan tvekan en 23-åring osedvanligt rik på intryck och erfarenheter. En del av dessa har denna sommar resulterat i boken Från Vittsjö till världen. Det är en bred bok som vill ge sammanhangen, "en lång reseberättelse i folkbildningstraditionen", skriver han i förordet.

Läsaren får följa med Fridolin till en mängd platser världen över – som till Bagdad ett par månader efter Saddam Husseins fall, ett horkafé i Ljubljana, en pridefestival i Moldavien, och till Ground Zero i New York. Det är inga oävna reseskildringar, men Fridolin är som sagt inte i första hand ute efter det fragmentariska. Det är sammanhangen som han söker och vill förklara.

Fridolins breda bok blir till en berättelse om muren, om en värld som delas in i "vi" och "dom", om hur den vita rika världen stänger ute den fattiga icke-vita, globalt likväl som lokalt i våra segregerade storstäder.

Det är en mur som ibland tar sig fysisk gestalt, som på Västbanken, runt de spanska enklaverna Ceuta och Melilla, eller mellan USA och Mexiko. Men muren är framför allt mental.

Fridolin förklarar muren med rasismen – den rika vita världens rasism. Och intellektuellt tar Fridolins resa egentligen slut här, ganska så omedelbart in i boken. Han har funnit sitt sammanhang "muren", och förklaringen "rasismen".

Detta är antingen en förenklad bild av världen, eller så är det den sanna. Det blir dessvärre helt upp till läsaren själv att bestämma, så värst mycket hjälp ger inte Fridolin. Gång på gång konstaterar han rasismen, men något försök att förklara "Förklaringen" görs inte.

Trots Gustav Fridolins fyra år i maktens centrum är det sparsmakat med interiörer därifrån. Dock något om våndorna, besvikelsen och politikens maktlöshet när det globala kapitalet i General Motors spelade ut Trollhättan och Rüsselsheim mot varandra och de tyska och svenska rödgröna regeringarna lade sig platt. Lite om socialdemokratisk visionslöshet och "makten framför allt"-attityden i bastun på Bommersvik. Desto mer hoppfullt om politikens möjligheter efter det vunna chicken-racet om flyktingamnestin.

Somt i boken överraskar en aning. Flitigast citerad är den brittiske liberalen och samtidshistorikern Timothy Garton Ash, bland annat kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida. Ett riksdagsframförande av Per Ahlmark om maktens väsen återges med gillande. Stark kritik däremot mot den stora staten och byråkratin och dess "kreativitetsmonopol" som lägger en kvävande filt över samhället. Även ett nyktert ifrågasättande av det politiska systemet och den politiska klassen som göder sig själv på behagligt avstånd från folket. (Det första Fridolin gjorde som ny i riksdagen var att föreslå en sänkning av ledamöternas arvoden.)

Gustav Fridolin kan synas vara urtypen för en politisk broiler, en ung man som inte gjort (hunnit) så mycket mer än att ägna sig åt politik. Men hans aktivism och idealism är både genuin och avväpnande. Och Fridolin vill själva undvika att fastna i systemet och falla för "maktens djävulska frestelser", för att citera en annan av Fridolins förebilder, Václav Havel. Till hösten lämnar han därför riksdagen för universitetsstudier.

Alex Ljungvall