Guillou ger oss saker att bita i

Vanligen publicerar jag här på bloggen saker som redan hamnat i tryck annanstans, men den här gången vänder jag på ordningen och låter bloggen få vara först ut. Texten ska förhoppningsvis till slut hamna i Press Judicata - juridiska föreningens egen tidning.


Guillou letar efter fienden

Jan Guillous senaste bok är inte mycket till litteratur men kan gott läsas ändå eftersom hans ärende faktiskt är viktigt. Inte minst för oss blivande jurister. Fienden inom oss (Piratförlaget) handlar nämligen om terrorister, och just terrorister – verkliga som påstådda – kommer i vart fall ett antal av oss Uppsala juridikstudenter att få handskas med i sina kommande yrkesliv.

För trogna läsare av Guillous kolumner i Aftonbladet är Fienden inom oss fri från överraskningsmoment. Guillou kör på i gamla hjulspår, men med fiktionen till hjälp kan han nu ännu mera övertydligt visa hur Säkerhetspolisens terroristjägare är lika inkompetenta som de är islamofobiska, att terrorhotet dessutom är överdrivet, och om det nu skulle hända något terrordåd så är alltsammans ändå vårt eget fel eftersom vi varit så taskiga mot muslimerna.

Men läget ser långt fram i handlingen dock inte helt hopplöst ut eftersom Guillou sin vana trogen stoppar in sin egen superhjälte i centrum för skeendena, denna gång polisöverintendenten Eva Johnsén-Tanguy, som senast det begav sig fick jaga kleptomaniska Östermalms- och Lidingöbrats i Tjuvarnas marknad (2004). Men inte ens Super-Eva förmår i längden ställa till rätta allt elände som Kafkaliknande anti-terroristlagar, mörkande politiker och uppskruvad terrorpanik bara leder till. Och detta är förstås Guillous syfte med hela boken: att varna för följderna av den väg vi slagit in på alltsedan den 11 september 2001.

För oss jurister in spe ger Guillous bok ett par saker att grunna lite extra på. Inte minst intrikata spörsmål om terroruppsåt, för till exempel vad i himmelen kan inte inordnas under rekvisitet i 2 § Terroristlagen att ”avsikten med gärningen är att otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd”?

(Apropå just uppsåt märks för övrigt att NJA 2004 s 176 gått Guillou förbi ty han använder sig flitigt av de gamla uppsåtsformerna.)

En annan intressant fråga är i vilken mån terroristlagstiftningen förmår sätta TF:s regler ur spel. Frågan ställs på sin spets i boken när det ska avgöras huruvida några terrormisstänkta tidningsredaktörers skuld bör prövas som ett TF-mål eller om de snarare ska dras inför skranket i en vanlig brottmålsprocess.

Risken med att fylla domstolarna med nämndemän aktualiseras också obönhörligt. För Guillou tycks saken stå bortom rimligt tvivel: nämndemän är ett synnerligen farligt släkte, i vart fall om de är moderater eller folkpartister. Yrkesdomarna klarar sig samtidigt någorlunda undan med hedern i behåll.

Och visst dras även vårt eget kära Juridicum in i handlingen, men knappast på ett sätt man kunnat vänta sig. Läs boken så får ni se hur.

PS. Nog för att juristprogrammet emellanåt känns aningen gymnasialt, men Guillou går faktiskt för långt när han envisas med att vi jurister kan få MVG på våra tentor!

Alex Ljungvall