Grisham dyker ner i verkligheten

I senaste numret av Juridiska föreningens tidning Press Judicata har jag en recension av John Grishams bok The Innocent Man. Den var klart värd att läsa. En annan bok som jag gärna rekommenderar, och som även den handlar om ett fall på riktigt, är A Civil Acticn av Jonathan Harr.

Det är alltid kul att läsa böcker som skildrar saker som verkligen hänt - men extra kusligt blir det ju förstås också emellanåt.

Grishams innoncence project

Det var en nekrolog i New York Times som fick John Grisham att börja skriva på sin första non fiction-bok. Som så ofta överträffas ju dikten av verkligheten, och i Ronald Williamsons tragiska öde fann Grisham snabbt en outsinlig källa för material till ännu en bestseller.

Det är december år 1982 och i det lilla samhället Ada i Oklahoma mördas en ung kvinna bestialiskt. Tiden går utan att polis och åklagare lyckas lösa fallet. Med manipulationer och häpnadsväckande tunn bevisning förmår de till slut ändå få en lokal jury att döma en ung stökig man till döden, och en vän till denne ges livstids fängelse. De tilltalades försvar är undermåligt, och samma kan sägas om domarens handlande under rättegången.

The Innocent Man (2006) är en berättelse om hur ett lokalt rättssystem på grund av inkompetens, falskspel och korruption havererar fullständigt. Om hur oskyldiga lättvindigt döms medan gärningsmannen går fri.

Det är inte bara hisnande (för att inte tala om förskräckande) läsning, utan man lär sig även en del matnyttigt om den amerikanska brottmålsprocessen och dess rättssäkerhetsgarantier. Detta område är en fascinerande del av den amerikanska juridiken, särskilt som den i så hög grad är utmejslad ur bestämmelser i den drygt 200-åriga konstitutionen. Till skillnad från den emellanåt absurda materiella straffrätten, som bestäms på främst delstatlig nivå, har den processuella också tjänat som förebild för omvärlden.

Men när såväl kompetensen som ambitionen brister hos straffprocessens rollfigurer spelar det liten roll vilka principer som slagits fast av amerikanska HD. Rättvisan spårar likväl ur.

Och här blir man smått undrande om inte ett par amerikanska karaktäristika är bidragande orsaker till att orättvisa skipas, exempelvis att åklagarsidan inte åläggs något krav på objektivitet, liksom att domaren tilldelas en mycket passiv roll i rättegången. Ordningen med juryrättegångar känns i ett rättssäkerhetsperspektiv heller inte alldeles pålitlig.

I denna ackusatoriska process blir det helt avgörande att den anklagade får ett effektivt försvar. Men just på den punkten brister det inte sällan – bra advokater kostar pengar och de medellösa får nöja sig med offentliga försvarare av varierande kvalitet. Resultatet riskerar bli direkt felaktiga domar.

Innan Grisham började plöja i fallet Ron Williamson hade han inte funderat nämnvärt kring problemet med oskyldigt dömda. Nu är han desto mer engagerad och sitter med i styrelsen för The Innocence Project vid Benjamin Cardozo School of Law. I detta är såväl politiker som verksamma jurister och studenter involverade, och det finns ett flertal liknande organisationer spridda över landet. Att problemet är reellt är det få som seriöst kan betvivla. En studie har uppskattat andelen felaktigt dömda till 5 procent, vilket motsvarar 100 000 personer. Det finns således en hel del jobb att göra.

Medan denna problematik alltså erkänts på bred front i USA har vi hemma i Sverige under senare år gått igenom vårt eget uppvaknande i ämnet, inte minst tack vare goda journalistiska insatser. Men inom juristkåren har de uppdagade missförhållandena väckt kluvna reaktioner, och när JK förra året släppte rapporten ”Felaktigt dömda” följde en infekterad debatt mellan några av vårt lands mest högprofilerade jurister. Att det så ofta handlar om personer som blivit dömda för sexbrott tillför naturligtvis en extra känslig dimension till diskussionen.