Kafé III: Med Östen Undén på Värmlands

Värmlands nation är min favorit bland studentnationerna här i Uppsala. Kanske har det med första intrycket att göra, jag började besöka Värmlands under våren 2003 när nationens lunch- och kaféverksamhet upplevde en storhetstid med långa köer till den digra salladsbuffén och med gigantiska bitar morotstårta och kladdkaka för bara tian till åttakronorskaffet. Sedan dess har det gått i vågor, men aldrig varit så bra som då.

Alltjämt är jag dock en trogen besökare. Lokalen bidrar förstås härtill, sal med högt i tak och porträtt av nationens gamla ämbetsmän på väggarna, bland dem juridikprofessorn och sedermera utrikesministern Östen Undén. I ett mindre rum intill hänger dessutom den än mer celebra Erik Gustaf Geijer.

Lunchen har på sistone fått ett uppsving, med varmrätt med grönsallad och nybakt bröd till för 40 kronor. Då ingår dessutom kaffe. Annars är det om vardagarna inte mycket bevänt med kaffetillbehören, inte så mycket mer än några trista småkakor etc.

Men söker man sig hit på det traditionella lördagsfikat ser det annorlunda ut. Då möts man av berg av färdiggjorda mackor, liksom olika slags smörgåstårtor samt en mängd bakverk. Helt fantastiskt!

I Uppsala finns många utbytesstudenter och dessa utbytesstudenter uppskattar i hög grad nationsfiken. Men trots engelskan, franskan, tyskan som talas vid borden runtomkring kan det ibland kännas mer provinsiellt än internationellt. Kanske det beror på att studenterna ändå är en tämligen homogen grupp som här i Uppsala gör ungefär samma erfarenheter allesammans.

På Värmlands stannar jag gärna några timmar och ägnar mig åt studierna eller läser någon mer frivilligt vald bok. En förutsättning är att musiken inte stör, vilket den emellanåt gör. Ibland har jag gått och bett om bättring, ibland inte mäktat med. Men så här långt in på vårterminen verkar det lovande, i förrgår tisdag var det tyst i högtalarna och när jag satt tre timmar i eftermiddags spelades faktiskt helt godkänd musik.