Människorättskämpe eller ond världspolis?

I de inledande avsnitten av tv-serien Commander in Chief har president Mackenzie Allen (Geena Davis) 1) efter hot om militär insats fått en kvinna, som dömts för äktenskapsbrott till döden genom stening, frisläppt ur nigerianskt fängelse, 2) manat folket i en bananrepublik till statskupp mot diktatorn under hot om att annars förstöra landet kokaodlingar, 3) på en presskonferens under ett statsbesök grälat öppet med Rysslands president om mänskliga fri- och rättigheter.

Det är lätt att inse realpolitiska vådor i det här slaget av politik, men rent moraliskt kan man ju inte annat än gilla det starkt. Eller?

Vänstern, som ser sig självt som den moraliskt mest högtstående kraften i vårt samhälle, kan nämligen tänkas vara av annan uppfattning.

Ty vänstern 1) gillar förvisso demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors jämställdhet, men för vänstern 2) är folkrätten något gott sig och brott mot folkrätten något i sig ont, 3) är små och fattiga stater per definition goda – just därför att de är små och fattiga, samt 4) är USA en imperialistisk världspolis vars makt måste begränsas.

President Allens gräl med den ryske presidenten går nog hem hos vänstern, Ryssland är ju inte litet och fattigt, dessutom är det elakt mot sådana små och fattiga folk vänstern gillar bättre – som tjetjener etc. Men kvinnan i det nigerianska fängelset och statskuppen i bananrepubliken – där ser garanterat stora delar av våra "moraliska" vänster med ogillande på hela historien som ett uttryck för amerikansk allmakt och arrogans. För det är ju brott mot folkrätten och det är att ge sig på ett litet och fattigt land, och dessutom gör ju inte amerikaner något för att vara goda, utan det ligger alltid någon lurig baktanke bakom alla förment goda handlingar USA företar sig.

Slutsatsen är att det är motsägelsefullt att vara vänster eftersom man ofta hamnar i en position där man motarbetar det man i grunden tycker bra om. Men jag tror å andra sidan att de själva inte alltid förmår uppfatta den konflikten. Och det är nog tur det för vänstern, plågande samvetskval slipper man ju.