Kafé II: Här bör man inte sitta länge...

Carolinafiket ligger som ni förstår på Carolina Rediviva, alltså det stora biblioteket här i Uppsala. (Det har säkert hänt en eller annan gång att den färske Uppsalastudenten trott att Carolina är en synnerligen populär flicka i stan.)

På Carolinafiket sitter man inga längre stunder, eller man bör i vart fall inte, eftersom på Carolina befinner man sig i första hand för att studera. Men det är förstås lätt att bli kvar, och då inte bara av pur lättja utan även av fikets kvalitéer i sig. Det är nämligen ett mycket trevligt kafé, med vacker inredning, trevlig personal och ibland spelas dessutom behaglig klassisk musik.

Kaffet kostar bara tiokronan, och även tillbehören såsom kakor och punschrullar är i prisläge undre. Dock ingår inte påtår, vilket emellertid ej utgör någon större olägenhet med tanke på kaféets funktion i första hand som ett rum för kortare återhämtningspauser i de intensiva studierna.

Så står inte fiket heller med tidningar eller magasin i större mängd, och de som finns är snarast av slaget Gods och gårdar och dylikt. Här dricker man således bara sitt kaffe i lagom takt innan det är dags att återvända in i läsesalarna.

Fördelarna till trots är Carolinafiket sällan välbesatt. Studenter dominerar självfallet, och bäst representerade torde folket från den borgerliga studentföreningen Heimdal vara. Det händer inte ofta att inte någon därifrån finns på plats, och åt dessa gäster passar säkert utbudet av magasin alldeles utmärkt. Man får hoppas att de inte försakar studierna alltför mycket, även om det på Carolina ej är fy skam att tituleras överliggare!

Senast jag var där var i eftermiddags.