Jag minns wienerkafét i Czernowitz

Denna artikel fick jag publicerad i Uppsala studentkårs tidning Ergo i december 2005. Den behandlar ett underskattat problem.

"Sänk ljudvolymen på nationskaféerna"

Nationernas kaféer är uppskattade av många, kanske särskilt av insändarskribenten. Däremot är ljudvolymen ofta så hög att den avslappnande rasten blir ett stressmoment i sig, skriver signaturen Kafébesökaren och ber nationerna att sänka musiken till kaffet.

Undertecknad är flitig besökare av nationernas kaféverksamheter. Om dessa har jag mycket gott att säga. Inte bara de utsökta helgfikorna utan även veckokaféerna (i vart fall Gotlands och Värmlands som jag frekventerar) ståtar förutom med trevliga lokaler även med ett rikt utbud varma och kalla drycker, lunchmat och smörgåsar, kakor och godbitar. Visst skiftar kvalitén gång från annan (ibland också priserna!), men även det har ju sin speciella charm och hör närmast det ideella arbetet till.

Priserna är ändå förnämligt låga, skrikande småbarn slipper man gubevars, och sannolikheten att råka en studiekamrat eller annan bekant är trevligt stor. Inte minst är personalen värd mycken uppskattning för sitt arbete och oförställda bemötande av kafégästerna.

Ett besvärande moment jag emellertid önskar göra nationernas kaféansvariga och Uppsalas studenter uppmärksamma på är den ofta höga ljudnivån i lokalerna. Kaffestunden blir då inte den avkoppling som den är menad att vara. Detsamma gäller för övrigt lunchtimmen, som ju även den ska vara ett rogivande avbrott i vår stressfyllda vardag. Istället för att gå från bordet stärkt inför dagens resterande prövningar lämnar man lokalen utmattad av allt sorl och ansträngningen att göra sig själv hörd.

Åt den på sina håll dåliga akustiken må inte alltid så mycket vara att göra. Inte heller gentemot högljudda kafégäster äger personalen några egentliga befogenheter. Dock kan förstås utplaceras diskreta skyltar om civiliserad samtalston.

Men över musiken styr kafépersonalen. Och härom finns dessvärre somligt att säga.

Musik kan lämpa sig på kafé. Jag minns till exempel från sommaren klassiskt pianospel på wienerkafét i den habsburgska utposten Czernowitz i Bukovina som gjorde sig utmärkt till sachern och det fräna sydukrainska kaffet. Den gången förgyllde musiken kafébesöket.

Ingen söker sig dock till kafé i första hand för att lyssna på musik. På kafé går man för trevliga samtal, diskussion över studierna, läsning av tidningar och litteratur, eller för den delen endast för stilla kontemplation.

På nationerna spelas ibland visserligen smakfull musik på lagom ljudnivå, men allt som oftast är musiken opassande för sammanhanget. Det tycks som om det glömts bort att det finns musik, och likaså volym, för olika stunder. Och reggae, tekno, rock, pop och annan dylik musik gör sig helt enkelt inte på kafé.

Det finns ett imponerande musikkunnande bland Uppsalas studenter. Nog vore det inte orimligt att begära att kunnandet användes med något mera smak och finess.

Tack för kaffet och på återseende!

Kafébesökaren, Jur stud

Nu när vårterminen börjar hoppas jag att artikeln får effekt!