OS-special I: Usch för jaktstart!

Vinter-OS i italienska Turin med omgivningar har börjat och eftersom jag är en person mycket mån om att följa med i min tid kommer jag under de närmast veckorna att regelbundet kommentera spelen.

...............

Jaktstart i skidloppen var ett dumt påfund. Ja, det till och med förstörde mitt intresse för skidåkning i tv-rutan.

Det har nog aldrig funnits bättre tv-underhållning än när man hemma i soffan, fåtöljen, sängen eller dylikt sitter och väntar, väntar och väntar på att den svenske skidlöparen ska dyka upp bakom krönet strax före tidpasseringen och fångas in av tv-kamerorna samtidigt som klockan tickar enerverande snabbt i bildrutan. Vilken placering så här långt in i loppet? Har han tagit in något på den som leder, eller tappat ytterligare?

Man vet ingenting förrän just det där ögonblicket när skidlöparen dyker upp i bild – ibland ensam i spåret, ibland i rygg på någon annan åkare, ibland med ett följe bakom sig som hakat på.

Jämför dessa magiska moment – ja det mest magiska är förstås tidpasseringen någon eller några kilometer före mål och sedan när skidlöparen kommer in på upploppet och alla biter på naglarna undrandes om han skall hinna korsa mållinjen innan tiden går ut – med dagens skidlopp i Olympiska spelen: alla startar samtidigt, åker i klunga i 29 kilometer, och i slutet är det bästa glidet i utförslöpen och bästa spurtstyrkan som fäller avgörandet.

Och det värsta av allt är att denna tävlingsform infördes för publikens skull! Idén var att göra skidtävlingarna poppigare. Snacka om att ta fel. Men än värre: trots att otyget fått hålla på i ett decennium nu så har inga ansvariga ännu förstått det hela är gravt feltänkt. Det måste bero på att tv-tittarna inte rutit ifrån tillräckligt.

Men så lär ju också tv-tittande passivisera människor.